♥♥♥♥♥♥♥♥

Till dig med ångest vill jag säga att den inte dödar dig.
Till dig som tvekar vill jag säga att följ din magkänsla.
Till dig som ler vill jag säga - njut av det.
Till dig som saknar vill jag säga tillåt dig att göra det.
Till dig som är anhörig till någon som har det svårt vill jag säga - visa att du finns och ställ inga krav.
Till dig som ligger i riskzonen att drabbas av en ätstörning vill jag säga: det är inte värt det och du kommer inte vinna någonting på det.
Till dig som redan är drabbad vill jag säga: våga söka hjälp. Och strunta i prestigen att visa sig svag. Att förlora sig själv ner i en svår ätstörning är ett helvete. Och låt dig inte luras av rösten som intalar dig att allt blir bra, bara du följer reglerna som den lägger upp. För det kommer bara nya. Och till slut är ditt liv enbart tvångsmässigt beteende.

jag valde livet, vem är med mig?

den gångna veckan har jag

  • varit i skolan
  • varit på fysioterapi
  • blivit en nyans mörkare i håret
  • gråtit till filmen "Jag saknar dig". Tips till alla att se den!
  • hängt lite med finaste vännerna
  • träffat en gammal "behandlare" som bokstavligen räddat mitt liv
  • haft en bra helg i stockholm!
  • oroat mig för en så otroligt fin vän och försökt peppa via telefon


I don't want to feel like I don't have a future


det är fel hur världen är idag


vardagslyx

Jag älskar att sluta skolan tidigt, gå hem, hoppa i sin onepeice, äta mellanmål och lägga sig i sängen för att titta på något bra tv-serie/film. Underbart och precis det jag gör just nu

before I die part two









before I die part one









jag har insett att jag inte behöver dig. att jag är så mycket starkare utan dig.

2012 är nu här och några större nyårslöften har jag inte. Dock satsar jag på ett år utan olika avdelningar och istället fokusera på lämna anorexin. Och jag älskar känslan av att jag faktiskt är på rätt väg. Och att jag själv märker hur mycket bättre jag mår när jag släppt alla äckliga tvång och lever som jag vill. Med mitt friska jag som chef.
Men att komma hit jag är idag, det har inte varit lätt. Alla tårar jag fällt, ångestattacker jag genomlidit och all kompensation jag sysslat med. Och såklart alla månader på olika sjukhus. Men nu när jag tänker tillbaka, det har fan varit värt allt det där. För jag har fått mitt liv tillbaka!
Än är jag inte helt frisk. Men det är dit jag ska.

RSS 2.0