Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om men jag vänder om, än en gång
"Och det är nu vi går ner till matsalen."
Alla kliver upp och ner för trapporna. Ställer sig i kön i matsalen och tar åt sig sin portion.
Det finns dem som hämtar mera flera gånger, det finns dem som tar en gång och är nöjda.
Och så finns det hon som tar en mini portion och petar runt. Sitter med ångesen i halsen och klistrar på ett leende. Som gör allt för att inte tänka på maten på tallriken. Som försöker undvika blickarna som avslöjar mer än de ord som inte kommer. Som bara vill rusa bort från matsalen. Hon trodde hon var redo för steget att äta där inne, låtsas vara en av alla andra. Hon som inte vill berätta att hon är sjuk. Att hon har problem. Hon som vill ta hand om allt själv. Denna hon är jag. Det är jag som sitter där. Det är jag..
toppen helg!
I fredags hängde jag med vänner hos mig!
I lördags for jag och mami + vovven över till syster och jonas i uppsala.
Kom hem därifrån för några timmar sedan och längtar redan efter dem igen.
Sitter iallafall här i min nya sköna hoodie med yoghurt i magen och ska snart flytta mig ner en våning för att se på idol! Och imorgon är det skola från 8-16 som gäller.
kommer jag någonsin bli fri
Två år. Kommer jag någonsin glömma? Ilskan, irriationen, oron och hopplösheten.
Ibland längtar jag tillbaka. Till tryggheten innanför väggarna. Men det var inget liv.
Fortfarande är jag fast i skiten. Måste våga. Vilja. Satsa. Förlora. Vinna.
